'

Emma här.

Igår åkte jag och Lina till Finchley Road för att gå på bio. Vi tänkte sett Contagion men den var helt utsåld vilket gjorde att vi tog en chansning på We need to talk about Kevin. Innan bion tog vi oss en kaffe på Starbucks. Biografen ligger i ett center med lite alla möjliga restauranger, jag och Lina gick självklart upp och ner för huvudgatan letandes efter ett Starbucks när vi till sist gav upp och gick tillbaka till centret. Givetvis låg det ett Starbucks där, inte var vi förvånade. Typiskt oss.

Det enda jag kan säga om filmen är SE DEN. Jag och Lina var nog yngst i hela biosalongen så vi undrade var det va för film vi hamnat på. Men den var så otroligt stark, obehaglig och satte sig verkligen kvar i huvudet så vi diskuterade den hela vägen hem.  Jag vet inte riktigt mer hur jag ska beskriva den, det var absolut ingen blodig thriller utan mer en psykologiskt jobbig film som fick oss att vrida oss i stolarna under hela filmen. När hela biosalongen drar efter andan i slutet av filmen vet man att folk var precis lika fängslade som vi. . Den var iallafall otroligt sevärd så vi kan verkligen rekommendera den. Sällan en film sitter kvar i huvudet dagarna efter och man försöker bara förstå och bli av med den obehaliga känslan som satt sig. Här är ett par recensioner jag hittade av boken, det framgår tydligt även av författaren själv att filmen blev lika bra som boken.

”We need to talk about Kevin är en ohygglig bok som bränner i händerna av dessa bägge förbjudenheter: att 'modra' utan ögonbindlar och att mörda med öppna ögon. Njutbar att läsa blott eftersom den är så iskallt och osentimentalt skarpskriven”, skrev Nina Lekander i Expressen.

”Kevins massaker är skickligt genomförd, den vittnar om både intelligens och uthållighet. Lionel Shriver har skrivit en sorgesång över vår tid, en märklig dödsfuga som repetitivt använder samma basgång. 'Vi måste prata om Kevin' är en av de stora romanerna i vår tid”, skrev Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad.

Idag har vi gått en promenad i Wembley Park, där hade vi inte varit tidigare. En mysig liten park med lekplats, fotbolls och tennisplaner. Mycket folk i rörelse och springande ekorrar så det var mysigt. Nu verkar det vara lite drag på stadiumet, igår tror vi att vi hörde Metallica spela, kan dock varit ett coverband. Men det hördes tydligt iallafall! Nu blir det plugg resten av dagen! Kram och hej